Måndagen 28.4.2025 hade Pojo pensionärer planerat en liten utfärd till grillkåtan i Gumnäs.
Gällande vädret hade vi turen på vår sida; efter ett litet regn på morgonnatten, började solen sakta värma. Några hurtiga promenerade till grillplatsen, andra kom med bil. Elden sprakade och värmde i grillarna och korvarna doftade när vi kom fram. Om man tyckte att den svala vinden kylde för mycket, var det bara att ta plats i kåtan. Där fick man snabbt varmt om kinderna och kunde gå ut igen och svalka sig. Cirka 15 personer hade passat på att delta i korvgrillningen och kaffe-/tedrickandet. Diskussioner och trevlig samvaro innan var och en gick eller åkte hemåt igen. Stort tack till alla som skötte det praktiska!
******************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************
(OBS! jag försöker få med foton senare, när jag får teknisk support)
Tisdagen den 10 juni klockan 8.00 möttes en grupp yrvakna och förväntansfulla pensionärer på Pojo bussplan för att stiga på Ampers buss med chaufför Johan och åka på dagsutflykt till Hangö med omnejd.
Erfarna reseledaren Frank räknade snabbt att alla anmälda var på plats. Vi kurvade via Karis centrum och Ekenäs, för att ta med några deltagare därifrån.
Under resan mot Källviken berättade pensionärsföreningens medlem Kåre Pihlström detaljerat om prinsessan Dagmar av Danmark, senare kejsarinnan Maria Fjodorovna av Ryssland. Kåre är insatt i ämnet, eftersom han skrivit en tvåspråkig bok; Källviken, Dagmars park/Dagmarin puisto. Han berättade både om området Källviken och om Dagmars synnerligen händelserika liv omkring i Europa.
Vi steg av bussen och promenerade mot Källviken och Dagmars källa i den friska, fräscha skogen ner mot stranden. Föregående dags regn hade gjort gott åt naturen och det fick vi njuta av. Var och en fick en tom plastflaska av Kåre, som vi sedan fyllde med friskt källvatten, att ta med på färden.
Eftersom vi hade tillräckligt med tid körde vi mot bunkern Irma, som vi iakttog från bussfönstren, och hann också göra ett snabbt besök till Mannerheims minnessten i Harparskog.
Därefter var det dags att åka till Hangö Frontmuseum, där vi hade bokat besök klockan 10.00. Vi möttes av guiden Rita Isaksson, som under 1.5 timme informerade oss om livet på Hangöudd under krigen. Utställningarna i museet är informativt och intressant uppbyggda. Där finns allt från olika autentiska kanoner, miniatyrer av kommendör Sergej Kabanovs kommandokorsu i Hangö, en servis, till den uppstoppade krigshunden Roy. Man kunde också gå in i fiktiva hem, som visade hur man bodde och levde under de svåra tiderna.
Eftersom vi hade en väldig tur med vädret, var det många som passade på att gå längs Krigsstigen, som var märkt med 25 olika stopp. I ett infohäfte kunde man läsa vad de olika stoppen visualiserade, till exempel olika korsun och gränsen mellan Finland och Sovjetunionen.
Då vi åkte därifrån hade vi tillräckligt med tid att göra en avstickare via Koverhar, där det tidigare stålverket hade funnits. Nu finns endast några byggnader, ett minnesmärke och en tom sandplan kvar.
Vi åkte vidare längs den vackra Tvärminne- och Täktomvägen och Frank berättade om platser vi passerade, bland annat militärområdet Syndalen.
Vid Täktomvägen finns ett monument över 582 stupade sovjetiska soldater. Där stannade vi en stund för att begrunda och fotografera.
Klockan närmade sig 13.00 och alla började känna sig mogna för lunch. Alltså styrde Johan oss genom Hangö mot restaurang Beurre, som ligger längst ut på kajen vid Västra hamnen.
Restaurangen har tidigare varit bland annat smörmagasin och därifrån åkte också emigranter och flyktingar ut i världen.
Lunchen var utsökt och vi hade god tid på oss att njuta av den och samtidigt passa på att vila benen efter att ha vandrat omkring från tidiga morgonen.
Chauffören Johan körde oss sedan med bussen till centrum av Hangö, där vi hade träff med guiden Elina Lahtinen. Elina berättade målande om livet under olika tider i de vackra spetsvillorna, som finns längs Appelgrensvägen, där vi promenerade. Eftersom temat var “Mysteriet Mannerheim”, fick vi oss en rejäl dos information om marskalkens amorösa äventyr världen runt. Carl Gustaf Mannerheim var skriven i Hangö under åren 1919 - 1935 och historierna om honom var många och livfulla.
Guiden Elina följde med oss i bussen till Fyra vindarnas hus och hon berättade: Carl Gustaf Mannerheim bodde på Stora Tallholmen 1921-1931. Han kallade sin ö för Stormhällan. Carl Gustaf Mannerheims villa blev förstörd under krigen. Villan som finns där nu är helt ny och i privat ägo.
Mannerheim köpte cafeterian Cafe Afrika 1927 som låg på holmen bredvid, Lilla Tallholmen, och döpte om den till De Fyra Vindarnas hus. Han sålde cafeterian 1933.
Medan vi drack kaffe, läsk och eventuellt konjak och åt smått tilltugg, visade Elina bilder av Mannerheims mångtaliga kvinnliga vänner, och berättade deras historier.
Efter att vi tackat och vinkat av guiden Elina, var det sen hög tid att styra hemåt. Via Ekenäs och Karis kom vi småningom tillbaka till startplatsen i Pojo kyrkoby.
Vi kan tacka vädrets makter, som verkligen stod på vår sida under hela dagen. Dessutom är Frank, Johan och alla som varit med och ordnat och organiserat utfärden värda ett stort tack!
En utfärd behöver inte alltid vara så lång, det finns mycket vackert och sevärt också i närheten.
Trevlig fortsättning på sommaren!
Kati Lang
sekreterare
**************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************
(OBS! jag försöker få med foton senare, när jag får teknisk support)
Då den planerade sommarfesten för Pojo pensionärer skulle äga rum den 8. juli 2025, verkade vädergudarna först vara på dåligt humör. Regnet hade fallit hela natten och det var ganska blött. Just när festen började vid 13-tiden passade regnet på att avta och gästerna gick nästan torrskodda in i museets samlingssal.
Festdeltagarna satte sig vid förutbestämda platser, så att Pojopensionärerna hade en chans att bekanta sig med de inbjudna gästerna från Västanfjärds pensionärsförening.
Inledningsvis hälsade ordförande Frank Lindholm de närvarande hjärtligt välkomna och berättade om det kommande programmet och tackade gästerna som kommit på svarsbesök.
Dessutom berättade han om olika planerade händelser på Skarpkulla och om SPF:s sommarfest i Lojo den 20. augusti för de egna medlemmarna. Under hösten planeras ett eventuellt besök till Svenska Teatern, pjäsen Amos A, om intresse finns. Därtill ordnas en höstkryssning med SPF Västnyland.
För musiken på dragspel stod spelmannen Anders Holmberg från Barösund.
Ordförande för Pojo Hembygdsmuseum, Mårten Grönqvist, berättade om Skarpkulla museum och om den pågående utställningen, som handlar om mjölkhanteringen på landsbygden under åren 1930 – 1960.
Medan maten lades opp, sjöng vi allsång till dragspelsmusik. Bland annat Drömmen om Elin, I sommarens soliga dagar, Jag tror på sommaren och Satumaa (på finska och svenska) klingade ljudligt, så att till och med solen började titta fram.
Efter sången smakade det bra med sommarlunchen bestående av bland annat olika sillar, nypotatis, köttbullar, coleslow, grönsallad och melon. Till det fanns vatten, öl och viner att dricka.
Mera musik och allsång bjöds vi på och därefter avnjöt vi kaffe, te och supergod jordgubbstårta. Den som ville kunde därefter besöka de olika museibyggnaderna och utställningen. Då hade vädret nästan blivit soligt och det var skönt att sträcka på benen.
Frank berättade om bakgrunden till sången Till Pojovik, med text av Arvid Mörne och musik av Sigurd Snåre, som vi sedan gemensamt sjöng.
Västanfjärds pensionärsförenings ordförande, Helga Rajala, läste en dikt och informerade om eftermiddagsdans, som ordnas i Wrethalla den 2. oktober klockan 14 -17. Dit är alla hjärtligt välkomna.
Till slut steg vi alla opp och tillsammans sjöng vi Nu går sista visan.
Alla bröt småningom upp, nöjda över den gemensamma träffen och gästerna åkte iväg med den väntande bussen.
En trevlig och givande eftermiddag var till ända.
Tack till alla som gjorde denna fest möjlig!
Kati Lang
sekreterare